Fartygs-/båtlämning

Fartygslämning: Lastångfartyg

Historik: Finska Ångbåts AB:s (FÅA) bolagsstämma beslutade 1887 att ett fartyg skulle beställas hos Henry Kocks varv i Tyskland. Fartyget skulle vara ett ångfartyg med två däck och förstärkt bog och sidor för att det skulle kunna gå i is. Capella byggdes som ett kombinerat last- och passagerarfartyg med plats för 12-18 passagerare. För att få fram kapital till fartyget tvingades FÅA nyteckna aktier och ta ett statslån. Den 23 man 1888 avgick Capella från Helsingfors på sin jungfruresa till London under kapten C. A. Rosenqvists befäl. Capella kom att bli bolagets tredje och största fartyg. Med tiden moderniserades hon och blev bl. a. elektrifierad. Hon öppnade rutten Sydfinland - London via Bremerhaven och Köpenhamn.
I augusti 1914 blev hon kvarhållen i Riga och släpptes 1915. 1916 rekvirerades hon av Ryssland för perioden juli - november.
Maskinen var på 500 Ihk. fartyget kunde göra 9 knop.

Händelseförlopp: Capella gick i neutralitetsfarleden utanför Arkösund på väg norrut. I skymningen börjar det snöa och vinden ökar till kulingstyrka. Eftersom barometern fortsätter falla och sikten försämras bestämmer sig kaptenen för att gå in i Arköbukten och ankra upp för natten. Man tänder strålkastaren för att orientera sig och leta efter grundet Arköbådan, men ljuset kastas tillbaka i det tätnande snöfallet. Med reducerad fart styr man in mot Arköbukten. Styrmannen skall varsko då fartyget befann sig i fyrlinjen in till Arkö, men misslyckas emellertid med detta och fortsätter kursen. Man kommer på fel sida om en prick och i samma stund som man skall kontrollera positionen i sjökortet får Capella en lätt stöt i skrovet, och sekunden efter stävar hon med våldsam kraft upp på grund. Förskeppet höjer sig, fartyget glider över mot babord slagsida och glider allt längre upp på grundet. Kaptenen beordrar stopp i maskinen. Fartyget ligger still på grundet och läcker inte mer än att man förmår hålla henne läns. Man konstaterar att det bara är två meter djupt vatten på styrbordssidan och att det är Arköbådan man grundstött på. Skeppsråd hålls och man beslutar att försöka lätta fartyget genom att lämpa överbord lös utrustning och delar av lasten. Lotsarna på Arkö har uppmärksammat fartygets tända däcksbelysning och ger sig ut i lotskuttern för att se vad som står på. Efter en timme når de fram och kan konstatera att fartyget, som i den tilltagande sjögången börjat hugga på grundet, står på för hårt för att man skall kunna vara till någon hjälp. Besättningen avböjer att följa med kuttern iland, då de vill göra ytterligare försök att komma loss. Kaptenen ber lotsarna att rekvirera en bärgningsångare. Lotskuttern vänder tillbaka. Man fortsätter att lossa Capella och som en sista desperat åtgärd lägger man även av de båda ankarna, men kommer inte loss. Vinden ökar och sjön börjar bli så grov att risken för att Capella skall brytas sönder är uppenbar. Besättningen gör livbåtarna klara. I gryningen anländer lotsbåt och bärgningsångare som hjälper till att lossa och pumpa fartyget. Man vågar emellertid inte försöka dra loss henne p.g.a. läckagerisken. Bärgningsångaren tar livbåtarna med besättningen på släp in mot Arkösund. Bärgningsångare och andra båtar arbetar under de närmaste dagarna med att försöka borda och lossa Capella, vilket är svårt i det hårda vädret. Den 23 december, när stormen har bedarrat, kan man konstatera att skrovet nu är helt knäckt och går i vågor när dyningarna rullar förbi. Man lämnar fartyget åt sitt öde. På juldagen kan man endast skönja skorstenen och kommandobryggan över vattnet. I början av januari flöt fat med smörjoljor och färgad talg samt en flotte med livboj från Capella iland på Gotlands västkust.

Status: Utseendet på vrakplatsen förändras ständigt, p.g.a dyningen, nitar som släpper, rost m.m. För några år sedan var förskeppet någotsånär intakt. Det stod på botten med lätt babords slagsida. Ankarkättingen hängde ut ur klysen och vittnar om besättningens sista desperata åtgärder för att rädda fartyget. I övrigt var hela skeppet ett enda virrvarr av förvridna plåtar. Ångpannorna reste sig ur resterna av maskinrummet och akterut stack propellern fram under rostiga plåtar. Tre år senare hade förskeppet kantrat och ligger nu med babordssidan nere på botten. Kabyssen står ca 30 meter från vraket på rätt köl. I kabyssen ser man porslinstallrikar som sitter fast uppe i taket, kvarhållna av rost. Förmodligen måste byssan ha legat upp och ned en tid efter att den släppt från däck, så att porslin och annan köksutrustning fallit ned i taket. Den trelågiga spisen står på sin plats (status 1970-t)

Övrigt: Vid Arköbådan ligger även två andra vrak (se SMA 724:010 Gustav Wasa och Maud Cassel)