Begravningsplats

Pest-/kolerakyrkogård, närmast rektangulär, ca 70 x 30 m (VNV-ÖSÖ). Omgärdad i VNV, ÖSÖ och i SSV av en stenmur, 1 m br och 0,6 - 1 m h, av kallmurade, tuktade 0,2 - 0,5 m st stenar. Längs NNÖ långsidan huvudsakligen begränsad av branta bergväggar. I mitten av den ÖSÖ kortsidan är en ingång, 1,8 m br, flankerad av grindstolpar med dubbla, korsförsedda järngrindar. Omedelbart N om den N grindstolpen, i stenmuren, är en stentrappa, 0,8 m br och 0,7 m h. På kyrkogården är 10 gravvårdar bestående av 5 gravstenar, varav 3 med steninramning, 2 järnkors på stenfundament, 1 stenfundament med järnrest efter kors, 1 liggande sten med två små hål samt 1 stenram. Marken på kyrkogården är mycket ojämn. I den Ö änden är ett sentida, upprest träkors. På en närmast lodrät bergvägg i den NNÖ begränsningen av kyrkogården är en ingjuten, polerad, svart granitplatta, 0,64 m h och 0,45 m br. På plattan är, i upphöjd relief, inskriptionen:
STILLHET OCH HELGD \ RÅDE PÅ DENNA \ HELGADE MARK \ UNDER KOLERAEPIDEMIERNA \ ÅREN 1710, 1834 och 1857 \ ANVÄNDES DETTA OMRÅDE \ TILL BEGRAVNINGSPLATS
Bokstäverna och siffrorna är 2 - 2,5 cm h. Omedelbart S om ingången, på den lodräta sidan av den översta stenen i muren, är en uppsatt bronsplatta med Karlshamns kommunvapen i upphöjd relief och inskriptionen:
Begravningsplats för dem som \ avlidit i pest och kolera. Platsen \ invigdes av prosten C L Wåhlin \ den 2 september 1834
Pesten härjade i Karlshamn under åren 1710-11. Det bestämdes att de som dött av pesten skulle begravas på en särskild kyrkogård, Ö om staden. Pest-/kolerakyrkogården invigdes i februari 1711. Under åren 1834 och 1857 drabbades staden av koleraepidemier och kyrkogården togs återigen i bruk med en återinvigning 1834. Anhöriga till dem som begravdes 1857, vilka avlidit senare har även begravts här. Den äldsta gravstenen är daterad 1834 och den yngsta 1891. Kyrkogården vårdas.
För äldre beskrivning se scannat dokument.