Väst till "En Demi Caractairs Klädning", buren av hertig Karl (XIII)

Väst med långa ärmar. Formsydd i fyra stycken. Framstycken och ärmar av ljusblå siden. Bakstycke och framstyckenas foder av vitt linne.

Knäppning fram med 12 knappar klädda i blå siden, på högra framstycket, 14 mm i diameter. Diagonal avslutning nedtill fram.

Framstycken dekorerade med vågklippta och veckade, vita sidenband med silverpaljetter. Dekor i vågmönster och stiliserade blommor.

Puffar på ärmarnas övre del, i vit, tunn och genombruten textil med randning. Ärmarnas nederkant har 195 mm långa sprund, som knäppes med 3 sidenklädda knappar.

Handskriven text i svart tusch, på högra bakstyckets insida, upptill: "B No 10" samt på utsidan på motsvarande plats: "herting Carl".

Sprund mitt bak i nederkant, 128 mm långt.

Gåva, tillsammans med gnr 17/46-17/192, av H. M. Konungen (Gustaf V) genom chefen för Kungliga Husgerådskammaren 1917.

TILLÄGG: Upptagen som "En Demi Caractairs Klädning" under rubriken "Ballet och Pantomime Kläder" i inventariet över hovteatern på Rosersbergs slott [1806]. Förteckningen ingår bland Karl XIII:s bouppteckningshandlingar.

Kostymen som är märkt med hertig Karls namn, har troligen burits av hertigen i en dansande roll som herde eller bonde. Herdar var ett populärt tema och förekom ofta på dåtidens scener.

Dräkten påminner om franska kostymskisser av Louis-René Boquet och hans ateljé. Jackan med korta ärmar, kallad bombet (eller bombay), är typisk för teaterdräkter från 1760- och 1770-talen, och bars över en väst med långa dekorerade ärmar. Plagget kunde bäras av både manliga och kvinnliga karaktärer. Kombinationen av blått och vitt, och användningen av material som silke och taft, verkar ha varit typisk för framställningen av herdar på 1700-talets hovteatrar (även om andra färger kunde förekomma).

"En Demi Caractairs klädning", såsom dräkten kallas i inventariet, är en felstavning av den franska termen "demi-caractère". Det var en genre i 1700-talets teaterdans, där den seriösa rollens elegans blandades med den komiska genrens lätthet och briljans.
I Giovanni Gallinis "Treatise on the Art of Dancing" (1762), beskrivs den som en stil som krävde "kraft, lätthet, smidighet, briljanta språng, med en stadig och behärskad kropp". Den italienske dansmästaren menar vidare att en sådan stil var lämplig för herdar, exotiska karaktärer, nymfer eller liknande varelser. Hertigen bör ha varit en skicklig dansare för att uppträda i denna ganska krävande genre. Det är inte känt i vilken föreställning denna dräkt kan ha förekommit, men dans var ingen ovanlig aktivitet vid hovet. Enligt Hedvig Elisabeth Charlotta dansade hovmännen ofta i divertissement, i olika roller och formationer, i grupper (kadrilj), i pas de trois och även solo, vilket kräver en viss virtuositet. Byxor och hatt är ej bevarade.

Utökad dokumentation utförd i samarbete med fil.dr. Petra Dotlačilová.