Fartygsporträtt

Från Trelleborgs sjöfartsmuseum:

Ångfartyg ger Trelleborgs redare nya möjligheter

Segel i all ära men på 1870-talet var ångmaskinsdrivna propellerfartyg en innovation som spred sig över världen. Även om maskinstyrkan var blygsam, kunde man ändå utrusta fartygen med en skonertrigg att hjälpa sig med om ångan skulle svikta.

De tre köpmännen och spannmålshandlarna Frans Malmros, Carl Smith och Johan A. Kock bildade tillsammans med andra aktieägare den 4 juli 1870 Trelleborgs Ång-fartygs Aktiebolag.

500 aktier a 200 Rdr gav aktiekapitalet 112.000 Rdr och för detta belopp köpte man ett nybygge vid Lindholmens Mek. Verkstad i Göteborg. Fartyget var på 650 ton dw och kunde lasta 5.000 tunnor spannmål och döptes till "Corfitz Beck-Friis" till ära åt Hamnbyggnadsbolagets initiativtagare.

Fartyget levererades 1 mars 1871 och kom att bli den grundpelare hela rederiet byggdes på och gav varje år överskott i rikligt mått tills hon 1915 såldes för 130.000 kr.

Året efter, 1872, ville man beställa ett nytt fartyg och för att sprida riskerna bildade man ett nytt bolag för detta fartyget, Trelleborgs Ångfartygs Nya Aktiebolag. Lind-homens Mek. Verkstad levererade även detta fartyg som döptes till "Trelleborg" och var i princip ett systerfartyg, 165 fot långt, 25 fot brett och med en ångmaskin som utvecklade 45 Hkr.

Under 1870-1880-talet tillfördes rederiet av 2 andra nybyggen, "Castor" 1875 och "Pollux" 1883, men man köpte också den begagnade "Gustaf Tillberg" 1872.

De tidiga ångfartygen var byggda i järn men 1890 beslöt rederiet att från Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö beställa ett fartyg byggt i stål. Det var ett mycket modernt fartyg, döpt till "Frans", och om 900 ton dw, 175 fot långt, 26½ fot brett och med en ny trippelångmaskin på 100 Hkr. Fartyget var utrustat med ångvinschar och hade bågljuslampor monterade på masterna. Första resan gick till Trelleborg där hon visades vid en mottagning ombord, om vilken man pratade om under många år framöver.

Rederiets fartyg hade sysselsatts i s.k. tradfart, varhelst en frakt fanns, men på 1890-talet fick speditörer och agenter inflytande och linjesjöfarten utvecklades.

År 1895 annonserade rederiet att man öppnar en tidtabellslagd linje mellan Hamburg och svenska syd- och östkusthamnar.

Efter "Kielkanalens" öppnande i juni 1895 blev det rederiets viktigaste linje och sysselsatte flera av fartygen. År 1897 öppnade man ännu en linje mellan Antwerpen och Sverige, som också blev mycket lyckad.

Linjesjöfart, som egentligen utvecklats till dagens containersjöfart, var därefter rederiets tydliga kännetecken, vare sig det gällde fruktbåtarna eller kylfartygens rundresor från USA:s östkust till Australien och vidare till Japan eller de långa kontrakten på oljetransporter.

Under grosshandlare Frans Malmros ledarskap utökades rederiet med flera fartyg från andrahandsmarknaden och 1904 beslöt man att alla fartygen skulle ingå i ett rederi, Trelleborgs Ångfartygs Aktiebolag. Ett svart T i ett vitt band på skorstenen bibehölls till 1968 då det byttes mot ett grönt M och rederiets namn ändrades till Malmros Rederi AB.

Rederiets grundare och huvudredare grosshandlare Frans Malmros dog 1904 och ledningen övertogs av sonen vice häradshövdingen Frans Malmros. Han lyckades lotsa rederiet genom första världskriget och när priserna 1915 på tonnage steg kraftigt fick han styrelsen med på att sälja åtta av fartygen med mycket god förtjänst, för att sedan avvakta bättre konjunkturer när freden väl kom.

Rederiet var förmodligen under sina sista 50 år mest känt för sina stora tank- och OBOfartyg (olja-bulk-malm).. Vid mitten av 1920-talet blev olja ett allt mer eftertraktat drivmedel. Stora oljebolag bildades och när sammarbetsförslag kom beslöt rederiet att satsa på att transportera olja i stora tankfartyg.

Vid Kockums varv i Malmö beställdes 1928 två för sin tid mycket stora och tekniskt väl utrustade fartyg, "Castor" och "Pollux", om 13.500 ton dw, vilka blev upptakten till en hel flotta.

Fartyg för kylda transporter blev också efter 1950 ett kännetecken för rederiet, både vad det gällde olika sorters livsmedel såväl som flytande petroleumgas.